Motverkar förbudet mot tillskottsutfodring sitt syfte?

Det finns inget vetenskapligt stöd för att extra foder till betande djur på naturbetesmarker minskar den biologiska mångfalden. Det visar en ny forskningsöversikt från Formas. En rekommendation i rapporten är därför att väga risken med tillskottsutfodring mot risken att naturbetesmarker överges helt.

Naturbetesmarkerna, för många själva sinnebilden för svensk sommar, är hotade. Sedan det förra sekelskiftet har ungefär 95 procent av naturbetesmarksarealen försvunnit. Det har drabbat många arter som är beroende av denna relativt näringsfattiga miljö hårt. Förlusten av naturbetesmarker är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i Sverige och det är angeläget att de naturbetesmarker som finns kvar fortsätter att brukas.

I en ny systematisk översikt har Formas sammanställt den forskning som finns om hur den biologiska mångfalden i naturbetesmarker påverkas av att djur som betar där får tillskottsfoder. Efter att ha gått igenom de studier som finns på området konstaterar vi att det idag inte finns något vetenskapligt stöd för att tillskottsutfodring påverkar den biologiska mångfalden i naturbetesmarker negativt.

— Men, det finns inte heller något vetenskapligt stöd för att så inte är fallet. Det finns helt enkelt för få studier för att dra några generella slutsatser om frågan, säger Ida Envall, analytiker på Formas och projektledare för forskningsöversikten.

Rapporten som Formas publicerar innehåller även rekommendationer riktade till beslutsfattare och forskare. Ett förslag som lyfts fram är att överväga att ta bort det förbud mot tillskottsutfodring som gäller för att få miljöersättning för skötsel av särskilt värdefulla naturbetesmarker. Att inte få ge sina djur extra foder kan vara ohållbart, eftersom det magra naturbetet inte alltid är tillräckligt. Risken finns därför att tillskottsutfodringsförbudet gör att färre ansluter sina marker till stödet, och att ännu fler naturbetesmarker överges. Det, om något, är negativt för den biologiska mångfalden.

— Eftersom våra naturbetesmarker är så akut hotade behöver vi göra allt för att se till att de vi har kvar fortsätter att brukas, säger Ida Envall.

Hon konstaterar att det vetenskapliga underlaget är så pass skralt att det fortfarande är oklart hur tillskottsutfodring påverkar den biologiska mångfalden. Att naturbetesmarker försvinner är däremot katastrofalt för den biologiska mångfalden. Därför bör dessa risker vägas mot varandra.

— Det är förstås inte uteslutet att det även kan finnas andra insatser för att stävja förlusten av naturbetesmarker, men i den här forskningsöversikten har vårt fokus varit på just tillskottsutfodring, säger Ida Envall.

Fram till och med 2022 har det också funnits regler kring att inhägna naturbetesmarker med mer näringsrik betesmark, till exempel gammal åkermark. Formas har även analyserat hur detta påverkar den biologiska mångfalden. Inte heller den frågan går dock att besvara utifrån den forskning som finns tillgänglig idag.

— Nu finns ett gyllene tillfälle att följa utvecklingen i de naturbetesmarker som efter regeländringen inhägnas med näringsrika betesmarker, för att se om artsammansättningen förändras över tid. Vi hoppas att forskare och myndigheter utnyttjar den möjligheten, säger Ida Envall.

Kontakt