Utredning ska möjliggöra ålarnas återhämtning

Är det möjligt att rädda ålen? Och i så fall, hur ska det gå till? Just nu pågår en utvärdering av den svenska ålförvaltningen med målet att ålbeståndet ska återhämta sig och att ålarna även i framtiden kommer att kunna simma mellan Sargassohavet och svenska älvar och sjöar. I början av nästa år ska ett antal slutsatser och rekommendationer finnas på plats.

Anders Clarhäll, analytiker på Formas, är ansvarig för utvärderingen, ett uppdrag som Formas fick av regeringen för snart två år sedan. Han poängterar uppdragets komplexitet och svårighetsgrad. Det är inte bara ålarnas fysiska existens som står på spel. Förvaltningen är också fylld av målkonflikter, i det här fallet mellan räddandet av en hotad art, fossilfri elektricitetsframställning och det kulturarv som omger ålen som naturresurs. Dessutom finns en mängd olika uppfattningar om vad som bäst gynnar ålens fortlevnad.

– Egentligen är det enkelt. Ta bort dammarna och turbinerna så kan ålarna ta sig upp och ner för våra åar och älvar. Det skulle underlätta för ålarna men är samtidigt ett orealistiskt förslag. I den svenska energiomställningen klarar vi oss inte utan vattenkraften, säger han.

I arbetet har Anders Clarhäll ägnat stor tid åt att intervjua en mängd olika intressenter liksom att ta fram underlag. Underlagen ska vara stöd i arbetet för en panel av internationella forskare som bedömer hur förvaltningen fungerar och skriver rekommendationer. Att tillsätta en sådan panel var ett krav redan när Formas fick uppdraget från regeringen. En viktig fråga har varit vilken kompetens en sådan grupp av forskare ska ha.

– Det har varit en balansgång. Den här gruppen med forskare ska inte ha en förutfattad mening om ålarnas förvaltning, men de ska ha kompetens och erfarenheter som gör att de lätt kan sätta sig in i problematiken. Samtidigt ska de vara oberoende av mig och av Formas liksom av de svenska forskare och myndigheter som format den nuvarande förvaltningen. Vi löste detta genom att rekrytera fiskforskare som arbetar med förvaltning av andra arter. De arbetar oberoende, men det är trots allt jag som har valt ut dem, och det är från mig de får sina underlag, säger Anders Clarhäll.

Ålen är till sin natur och för sin reproduktion och överlevnad en i högsta grad internationell existens. De europeiska ålarna är alla samma population, vilket innebär att två ålar som är helsyskon kan den ena leva större delen av sitt liv i Sverige och den andra i en lagun i Grekland. Därför finns både EU-förordningar och internationella överenskommelser att ta hänsyn till och ta med i utvärderingen och dess rekommendationer.

Det internationella havsforskningsrådet, ICES, och organisationer som förvaltar ål i andra delar av världen rekommenderar totalt stopp för allt fiske av ål. Det är en rekommendation som inte ligger i linje med en önskan om att bevara exempelvis kulturvärden som finns kring ålagillen och traditionellt svenskt kustnära fiske.

Att vattenkraftens turbiner hackar upp vandrande ål i småbitar är inte heller någon nyhet. Men det arbete som inom den svenska ålförvaltningen nu läggs ner på att sätta ut ålyngel och transportera ålar förbi hinder i vattendragen är ifrågasatt och något som utvärderingen lägger stort fokus vid.

Nu fortgår arbetet med att ta fram forskarpanelens rekommendationer och Formas rapport. Havs- och vattenmyndigheten har parallellt med detta fått ett eget uppdrag att revidera den svenska ålförvaltningsplanen utifrån Formas utvärdering. I det uppdraget ingår också att utreda möjligheten för generationsväxling inom ålfisket. I klartext innebär det att nya ålfiskare ska kunna ta vid när de gamla går i pension, vilket går på tvärs mot de internationella rekommendationerna om fiskestopp.

– Trots att den europeiska ålen är klassad som akut hotad, både i Sverige och i Europa, är det uppenbarligen smärtsamt att stänga ner allt fiske. Hittills är det bara Irland och Slovenien som har gått på det internationella havsforskningsinstitutets linje, konstaterar Anders Clarhäll.

Text: Elisabet Blomberg

Kontaktperson för utvärderingsuppdraget