Krabborna som sätter ekosystemet ur spel

Klimatförändringar och intensiv sjöfart ändrar förutsättningarna för akvatiska arter. Forskare i Norden jobbar nu över landgränserna för att komma till bukt med invasiva arter som kan påverka hela ekosystem.

När klimatet förändras ändras också förutsättningarna för många arter. Främmande arter, som sprider sig med hjälp av människan, kan etablera sig i nya områden vilket kan påverka ekosystemet negativt.

En främmande art, som påverkar den biologiska mångfalden eller oss människor negativt, kallas en invasiv främmande art.

Forskare i Sverige, Danmark och Norge arbetar nu med en gemensam handlingsplan för de invasiva marina arterna, som ofta sprids via sjöfarten. Målet är att ta fram rekommendationer och kostnadsmodeller som kan vara till hjälp för myndigheter i olika länder.

– Det är viktigt med samsyn och att vi arbetar på ett liknande sätt. Om vi i Sverige till exempel arbetar med att stoppa en invasiv art, medan man i Danmark avstår från att göra insatser, då kommer vårt arbete inte spela någon roll, säger Lena Granhag, forskare vid Chalmers tekniska högskola.

Blåkrabban särskilt intressant

Hittills har forskarna kartlagt tänkbara platser, så kallade habitat, som kan vara intressanta vid nyetablering av olika arter. Exempel är klippor och klippstränder, sandstränder, vattenmassa och ålgräsängar. Beroende hur långt en art etablerat sig utgår handlingsplanen från fyra olika delar - förhindra, upptäcka, spåra och utrota.

– Vi gör specifika modelleringar utifrån specifika arter. Vi tittar på biologiska egenskaper och möjliga habitat där de kan tänkas trivas. Sedan gör vi uppskattningar för vad det kan kosta att stoppa en art i olika stadier.

En invasiv art som är särskilt intressant är den amerikanska blåkrabban. Arten har ännu inte påträffats i Sverige, men har blivit allt vanligare i Medelhavet. Blåkrabban är en mycket aggressiv art som effektivt konkurrerar med andra bottenlevande djur. Bland annat har den ställt till det för den italienska fiskeindustrin eftersom de konkurrerar om samma sak, den vita vongolemusslan, samt att krabbans vassa taggar förstör fiskeutrustning.

Med hjälp av klimatmodeller undersöker forskarna vilka områden där blåkrabban i framtiden skulle kunna trivas i.

– Baserat på att temperaturen kommer att stiga så som den gör nu, så är kustnära områden, som svenska västkusten och norska ostkusten, intressanta. Det är på dessa platser blåkrabban kommer kunna göra skada.

Konkurrerar om mat och yta

Och även om blåkrabban ännu inte dykt upp längs de svenska kusterna har strandkrabban, Sveriges vanligaste krabba, redan det tufft när små asiatiska krabbarter som blåskrabba och småprickig penselkrabba blir allt vanligare på västkustens stränder.

– Samtidigt har strandkrabban blivit ett problem i till exempel Nordamerika, så våra inhemska svenska arter kan skapa problem i andra delar av världen. Man skulle kunna tänka att nya främmande arter kan berika den biologiska mångfalden, men över tid går i stället biodiversiteten ner, på grund av introducerade sjukdomar eller konkurrens om plats eller föda.

Förutom att studera tänkbara arter och platser går forskarna även tillbaka och undersöker invasiva arter där vi inte har lyckats, som stillahavsostronet. En art som är vanligt förekommande på svenska västkusten sedan cirka 10 år tillbaka. Stillahavsostron, även kallad Japanskt jätteostron, är tåliga och växer snabbt. Det gör att den konkurrerar med blåmusslan om både plats och mat.

– Stillahavsostronet finns här nu och vi kommer inte kunna plocka bort den. För oss är det är viktigt att kunna illustrera hur det kan gå, för att kunna visa hur viktigt det är med tidiga insatser.