Remissvar över Styr- och resursutredningens betänkande

Sammanfattning

Formas instämmer i utredningens principiella utgångspunkter för styrning av högskolan, med akademisk frihet, integritet och kvalitet som viktiga grundpelare för god utbildning och forskning – som i sin tur kommer till nytta i samhället på många olika sätt. Starka universitet och högskolor är nödvändiga för utvecklingen mot ett hållbart samhälle.

Utredningen har fokus på utbildning och forskning, men utelämnar tyvärr ett fördjupat samverkansperspektiv samt innovationsverksamhet. För att skapa ny kunskap och relevant kompetens, till nytta för en värld i stor förändring, krävs ett välfungerande samspel mellan universitet och högskolor och det övriga samhället. Formas vill därför peka på behovet av ett bredare systemperspektiv och tydliggöra att utbildning och forskning bäst utvecklas i växelverkan med olika samhällsaktörer.

Arbetet med Agenda 2030, såväl nationellt som internationellt, måste genomsyra hela samhället. Formas menar att ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet måste ingå i en professionell styrning och utveckling av svenska högskolor för att möta framtidens utmaningar och behov. I utredningens bedömningar och förslag saknas perspektiv på hållbarhet och samverkan med omgivande samhället.

Utredningens förslag är i många avseenden svagt underbyggda. Utredningen hade vunnit på en fördjupad problemanalys och förslag som i större utsträckning grundats på gedigna kunskapsunderlag.

I det fortsatta utvecklingsarbetet gällande styrning av universitet och högskola behöver stor vikt läggas vid att inkludera samspelet med olika samhällsaktörer såsom företag, myndigheter, kommuner, landsting, regioner och civilsamhället. Likaså måste hållbarhet i linje med Agenda 2030 beaktas, för att säkerställa att ny kompetens och ny kunskap håller hög kvalitet och relevans och därmed kan komma till nytta och bidra till ett hållbart samhälle och en bättre värld.

Nedan följer en sammanfattning av Formas huvudsakliga ställningstaganden gällande förslagen i utredningen, med utgångspunkt i Formas roll som ett forskningsråd för hållbar utveckling.

Forskningsrådet Formas ställer sig positivt till utredningens förslag:

• Att öka samordningen mellan utbildning och forskning, genom en samlad proposition, under förutsättning att den också tar ett systemperspektiv och beaktar att stor del av forskningen sker i företag, myndigheter, landsting, regioner och andra organisationer samt att forskningen behöver ske i samspel med olika samhällsaktörer för att både hålla hög kvalitet och vara relevant.
• Att styrning av forskningsmedel utifrån kunskaps- och samhällsbehov sker via de forskningsfinansierande myndigheterna. Detta utgör ett viktigt komplement till basanslagen.
• Att det sker en översyn av de statliga forskningsfinansiärerna. Översynen bör, enligt Formas, ta avstamp i en tydlig problemformulering, inkludera alla forskningsfinansierande myndigheter, ta hänsyn till finansiärernas olika roller i det svenska ekosystemet för forskning samt beakta det samordnande arbete som idag pågår mellan finansiärerna.
• Att förändra lydelsen i 1kap. 2 § högskolelagen (1992:1434), för att tydliggöra att högskolans roll som samhällspåverkande aktör är att verka för att kunskap och kompetens kommer samhället till nytta.
• Att implementera ett kvalitetssystem, där samverkan definieras som verksamhet som skapar ömsesidig nytta för lärosätet och samverkande part(-er). Samtidigt bör beaktas att denna typ av granskning kräver hög kompetens och tillräckliga resurser.
• Att en utredning om högskolans roll i innovationssystemet behövs, men Formas är kritiskt till att detta inte behandlats tillräckligt väl inom STRUT och anser att uppdraget till en sådan utredning behöver förtydligas.

Forskningsrådet Formas ställer sig negativt till utredningens förslag:

• Att införa ett dialogbaserat och lärosätesanpassat styrinstrument, speciellt gällande förslaget om överenskommelser. Formas ser många utmaningar med detta system.
• Att inrätta en analysfunktion inom högre utbildning och forskning. Formas är dock positivt till att samlade och oberoende analyser och uppföljningar görs med syfte att ligga till grund för framtida politiska prioriteringar för högre utbildning och forskning och att detta kan ske genom förstärkning av befintliga analysfunktioner.
• Att sätta ett procentuellt mål kring andelen direkta anslag till lärosätena relativt de totala forskningsintäkterna. Detta riskerar att skapa en förenklad bild av finansieringsströmmarnas effekter (direkta och externa medel), där verkligheten är betydligt mer komplex. Det finns inte heller empiri för någon gyllene balans mellan basanslag och externa medel.
• Att stora långsiktiga satsningar, med mål att öka lärosätenas samverkan med omgivande samhälle, efter lyckad etableringsperiod (utvärdering) ska övergå i ordinarie anslag. Förslaget innebär en risk att permanenta strukturer och gynna enskilda lärosäten som redan har väletablerad forskning av hög kvalitet.
• Att andelen direkta anslag till universitet och högskola ökas genom en omfördelning från statliga finansiärer. Det finns inget evidensbaserat underlag för att detta kommer att påverka forskningskvaliteten i en positiv riktning (bilaga 1) och en omfördelning riskerar dessutom att öka påverkan från privata särintressen.
• Att övrig ökning av direkta anslag för forskning fördelas som långsiktiga strategiska satsningar. Formas ser behov av att noga utreda vilka för- och nackdelar som finns med olika finansieringsinstrument. Om regeringen vill öka forskningsanslagen bör även andra finansieringsformer övervägas, som Nationella forskningsprogram eller andra större öppna utlysningar.