Har vi de metoder för växthusgasmätningar som samhället behöver?

År 2015 skrev Sverige på klimatavtalet i Paris, och lovade därmed att minska utsläppen av växthusgaser. Men hur kan vi visa att vi lever upp till det löftet? Avtalet innebär ett behov av att kunna mäta effekten av klimatåtgärder och visualisera flöden av växthusgaser på ett mer tillförlitligt sätt. Linköpings universitets studie visar att verktygen som finns i dag brister, men också att det finns stor potential för förbättring.

Projektledare David Bastviken, Linköpings universitet:

Berätta om de viktigaste resultaten från syntesen!

Genom Parisavtalet har Sverige åtagit sig att mäta och verifiera åtgärder för minskade utsläpp, så att de verkligen uppfyller de uppsatta målen. För att kunna leva upp till det åtagandet behöver vi kunna mäta alla typer av källor och sänkor för växthusgaser. Detta är särskilt viktigt för flöden av växthusgaser som sker diffust över stora ytor, exempelvis som följd av markanvändning.

De modellverktyg som nu används är inte tillräckligt noggranna, och de tar inte hänsyn till lokala förhållanden som kan påverka växthusgasflödena mycket. Lokala mätningar behövs för att verkligen kunna verifiera hur olika åtgärder påverkar utsläpp. Då är det viktigt med bra och lättillgängliga metoder.

Vi har undersökt vilka metoder och åtgärder som krävs för att mätningarna ska bli mer pålitliga. Våra resultat kan sammanfattas i tre punkter:

  1. Det saknas bra mätmetoder för att både kvantifiera flöden av växthusgaser i stor skala på landskapsnivå och samtidigt tydligt visa var och när utsläppen sker i detalj. Sådana mätmetoder behövs, för de är bättre anpassade för samhällets behov. De gör det också enklare att förstå hur flödena varierar och hur man kan reglera dem.
  2. Det behöver bli enklare och kännas mer naturligt för aktörer att begära mätningar. Om mätmetoderna upplevs som tillgängliga så kan det öppna för olika typer av lokala övervakningsprogram, inklusive egenkontrollprogram, som bättre kan verifiera effekter av åtgärder. Därför vore det värdefullt om aktörer inom miljömålsarbetet får tydligare möjligheter att efterfråga och påverka metodutvecklingen, så att den passar samhällsbehoven.
  3. Det finns en stor potential för att ta fram nya sätt att visualisera växthusgasflöden. Forskningslitteraturens nuvarande visuella representationer är främst tematiska kartor. Tillgången till visuella plattformar är begränsad och bland de som finns överväger karttjänster och databaser. Men forskningsfältet både genererar och kräver omfattande mängder av komplex data, som behöver visualiseras på ett tydligare sätt. Här går det att dra nytta av de stora datamängderna och den snabba utvecklingen inom digitalisering och visualiserings­teknologi. Design och utveckling bör i hög utsträckning utgå från användarnas behov och skapa flexibla plattformar för olika ändamål och målgrupper.

Vad kan ditt arbete betyda för medborgarna?

Studien bereder väg för aktörer som vill utveckla bättre sätt att mäta åtgärders effekt och visualisera växthusgasflöden. Det kan i sin tur säkerställa att de stora resurser som används för att minska växthusgasutsläppen verkligen gör maximal nytta för att minska vår klimatpåverkan. Det vore olyckligt om åtgärder som inte är effektiva prioriteras, särskilt om vi inte upptäcker detta tillräckligt snabbt. Bättre mätningar och visualiseringar kan motverka det.

På lång sikt bidrar vår studie förhoppningsvis till att minska den globala uppvärmningen och effektivisera utsläppsminskande åtgärder. På så sätt kan offentliga medel utnyttjas bättre, och Sverige får en större chans att infria Parisavtalets mål.

Hur ska resultatet komma samhället till nytta?

Att publicera studien vetenskapligt är vårt första steg, eftersom en oberoende internationell kvalitetskontroll av våra slutsatser är viktig och gör det möjligt att nå fler med budskapet globalt sett.

I samband med den vetenskapliga publiceringen kommer vi aktivt att sprida budskapet i media genom att

  • skicka ut pressmeddelanden
  • lägga upp information på webbplatser och i digitala nätverk
  • skicka texten till relevanta organisationer och myndigheter inom och utanför Sverige samt inom FN
  • hålla presentationer på olika typer av konferenser där vi får möjlighet att medverka
  • ha fördjupade dialoger med alla som uttrycker intresse för detta.

Därutöver planerar vi att fortsätta forska för att försöka bidra till att stärka samhällets kunskaper och kapacitet i linje med studiens slutsatser.

Vilken är nästa forskningsfråga att besvara?

Studien väcker flera frågor:

  • Hur kan vi utveckla robusta sätt att kvantifiera växthusgasflöden som täcker flera rumsliga skalor samtidigt, har tydligt avgränsade mätområden och har potential att bli tillgängliga för många i samhället?
  • Hur kan kunskapen om mätmetoders principer, styrkor och svagheter fördjupas och spridas bland aktörer?
  • Hur kan kostnadseffektiva mätmetoder bli naturliga verktyg i klimatarbetet på alla relevanta skalor?
  • Hur kan vi göra allt större datamängder och komplexa mönster begripliga på ett bra sätt?
  • Hur kan vi minska barriärerna mellan akademi, industri och övriga delar av samhället när det gäller mätmetoder och deras utveckling?

Det är till sist våra mätmetoder som är våra förlängda sinnen och avgör vad vi vet om verkligheten, så metoderna är avgörande för alla typer av beslutsunderlag. Går det att stärka möjligheterna att inom miljömålsarbetet ta initiativ till och formulera behov av metodutveckling för framtiden, bortom rådande riktlinjer och regelverk?

Vilka kunskapsluckor har du identifierat?

En grundläggande metodologisk svaghet inom växthusgasområdet är att vi i regel behöver välja vilken skala vi ska fokusera på:

  1. integrerade storskaliga flöden, där kunskapen om enskilda källor och sänkor blir bristfällig
  2. lokala flödesmätningar, som visar lokala förhållanden samt enskilda källor, sänkor och deras reglering, men som ger en osäker extrapolering till den större skalan på grund av alltför få mätningar.

Vi behöver metoder som fungerar på flera skalor samtidigt. Om vi beskriver det med en liknelse så behövs metoder som ger information om både enstaka träd och hela skogen för att kunna förstå hur skogen påverkas av åtgärder och förutspå framtiden. Detta kräver information på större skalor, men med högre upplösning. Inom många områden har forskningen lyckats göra en sådan utveckling, tack vare den pågående tekniska revolutionen med olika former av sensorer och analyser av stora datamängder. Det finns därmed stora möjligheter att dra nytta av kunskap från relaterade forskningsområden för att göra förhållandevis snabba framsteg.

Samtidigt finns det flera svårigheter. Svårigheterna handlar bland annat om att det är dyrt att utveckla metoder, och sådan forskning handlar inte om att testa hypoteser på det sätt som förväntas i traditionella forskningsansökningar. Inom miljöområdet är också marknaderna ofta för små för att företag ska vara intresserade av de tidiga utvecklingsskedena, som är kostsamma och har osäkra utfall. Därmed behövs större utrymme för metodutveckling som drivs av samhällsbehov snarare än industrins affärsmodeller, för att kunna skapa mer samhällsanpassade metoder för växthusgasstudier.

Vidare verkar det finnas en kultur av att främst prioritera den generella modellbaserade IPCC-metodiken för ”greenhouse gas accounting” inom olika typer av klimatarbete i samhället. Det verkar även vara otydligt vilka alternativ som finns att efterfråga. Det behövs därför

  • ökad kunskap om mätmetoder
  • en kultur där olika samhällsaktörer kan efterfråga och påverka metodutvecklingen, så att den passar för samhället.
Uppdaterad:22 december 2020